Resultatet från Triangelknäppen

  I helgen arrangerade Alfta-Edsbyns Fotoklubb redovisningen av Triangelknäppen. Medlemmar och intresserade från Söderhamns Kameraklubb, Bollnäs FK och Alfta-Edsbyns FK samlades i Norra Skolan, Edsbyn. Det var en nyfiken samling av fotografer som väntade på redovisningen av resultatet. Juryn bestod av Per Godin, bildlärare från Edsbyn. Han presenterade resultatet och alla kunde konstatera att han hade gjort ett bra jobb. Vi fick en intressant genomgång av de bilder som han valt ut. Jag tycker att det var skönt att få höra vad som gjorde att han valde bilderna med en positiv bedömning. 

 Varför har man en tävling i fotografi, kan man verkligen tävla i foto? Nja, kan man väl säga. Det blir ju en bedömning, men det är väl samma sak i till exempel konståkningen också. Nu ser jag tävlingsmomentet som bara en del i att det är kul att träffa fotografer från andra fotoklubbar och höra vad man tycker om bilderna. Det här blir en rolig tävling mellan fotoklubbarna och Triangelknäppen har hållit på sen 1976, nästa år blir det 50- års jubileum.  

 Till tävlingen, poängräkningen fungerar på så sätt att tionde platsen ger 1 poäng och nionde plats ger 2 poäng upp till första plats som ger 10 poäng. Som vanligt började Bollnäs FK med att ta första poängen, sen hamnade poängen blandat mellan klubbarna. 

 Presentationen var i ordningen Digital klass, svartvit utskrift och färgutskrift. Nu blev det så att när den sista bilden skulle redovisas så hade Alfta-Edsbyn ledningen med en poäng över Bollnäs. Bollnäs behövde en första plats i färg på papper för att vinna. Nu blev det så och vi vann igen. Det blev den tredje raka segern för oss. Nu är vi fotoklubben som de andra vill besegra, eller ska det bli en fjärde seger nästa år:) 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Möte i gränden
Dokumentärt fotografi. Fotografen passerar och ser ett motiv. Troligtvis slumpen som gör att fotografen och matbuden finns där i samma ögonblick. Men inte slumpen som styr fotografen. Byggnaderna och gränden i centralperspektiv öppnar upp mot en solbelyst byggnad. Perspektivet låter matbudens ansikten, hjälmar och jackor – och framförallt deras blickriktningar framträda mot en nästan neutral bakgrund, jämför bara med den mer uppbrutna arkitekturen på den vänstra sidan. Det skarpt röda hos gestalten i mitten fångar vår blick och leder oss in i bildrummet.

My Beautiful Laundrette
Dokumentärt fotografi. Alltid fascinerade när fotograf fotograferar fotograf. En slump eller arrangerat? Jag vet inte först. Bildens kvaliteter finns i kontrasten mellan byggnadens och tingens strikta vertikala och horisontella linjer – kontra gestalternas kroppar, fotografen och den fotograferade, där alla deras linjer och rörelser rör sig bort från det inrutade. Här finns också en kvalitet i hur bilden är beskuren, Hela det inre synliga rummet är beskuret av det yttre rummet som i sin tur är beskuret för att berätta historien så klart och tydligt som möjligt. Se hur bokstäverna i den röda överkanten är beskurna. Hur den gröna busken kommer in från höger helt omotiverat. Efter ett tag ser jag att den berättande fotografen anas i ”skyltfönstret”. Något med kängorna antyder att fotograf och de fotograferade känner varandra. Men jag kan ha fel.

Flygande och färggrann
Fånga ögonblicket i stunden. Bildens kvalitet ligger i dess rörelseoskärpa som förstärker hela bildintrycket av rörelse. Det blå kontrasterar i både färg och uppåtrörelse mot det gula som flyktar nedåt i en diagonal rörelse. Kanske har jag också en förkärlek för blå färg, oavsett vad det blå gestaltar.

Drömmar
Vi svävar runt i våra drömmar. Fotografiet andas surrealism och oljemåleri. Som om gestalten och rörelsen inte vore möjlig att fånga i ett fotografi men väl på en målarduk. Den sammanhållna bruna färgskalan ger också associationer till måleri. Jag undrar hur fotograferingen gick till. Det är en stillbild men där finns mycken rörelse i stillheten, se bara hur det skira tygstycket virvlar upp mot bildrummets överkant. Och hur den rörelsen balanserar mot hårets och dräktens rörelse ned mot det försvinnande golvet. Balans, både i fotografiet och hos dansösen. En fråga kanske att diskutera. Ska fotografiet eftersträva oljemåleriets möjligheter och egenskaper?

Högtid
Kyrkorummet. Det finns en sammanhållen färgskala i bilden. Färgtonen håller motivet samman och skapar rymd och gemenskap i rummet. Färgtonen skapas av det infallande ljuset från fönster och fångas upp av väggar och tak. Perspektivet fångar rummets bredd och omfång. Rummet är både gudomligt stort och mänskligt litet. Vi ser att det är våra samtida och nutida kyrkobesökare men motivet andas tidigare tider, den ljusa färgtonen ger associationer till ett tänkt 1700-tal.

Träd
Ett perspektiv från en drönare. Intressant eftersom det är den enda i drönarkategorin som är med i den här kategorin. Fotografen har fångat träden i ett ovanifrånperspektiv vilket sammanfattar alla träd till ett träd. En bild som kanske lurar ögat vid första blicken. Nästan som att man inte kan se bilden samtidigt som ett träd och ett landskap. Blicken växlar mellan träd – landskap, träd – landskap. Påminner mig om den där bilden ”hare eller anka” eller ”gammal kvinna eller ung kvinna”

Övergång
Fotografen lyckas fånga själva luften i stadsmotivet. Genom att skapa oskärpa, en viss fluffighet i byggnader och i detaljer samtidigt som snöflingorna i olika form, täcker hela bildytan uppstår intrycket av luft. Här finns också ett intryck av stillhet och tystnad, nästan så att man kan höra snön falla. Ljus som lyser upp partier av bildrummet balanserar mot varandra i bildens kanter. Mörkret i bildens överdel förklaras av ljusskenet från ett fönster.

Träffpunkt
Dokumentärt. Tre människor i sin miljö. Den blanka ytan på bilarna. Växtligheten, buskar och träd med sina strukturer i bakgrunden. Byggnader, bostäder skymtar där bakom. Personerna, den stående och de två sittande framträder som huvudpersoner i sina egna liv och i det dokumentära fotografiet. Blickriktningar. Vart söker sig personernas blickar? Ett tidsdokument

Pyramid
Tillit till varandra och tillit till fotografen. Ett lagarbete mellan fotograf och de porträtterade. Så enkelt men kan ändå vara svårt. Ett lyckat resultat att minnas.

Siluette
En landskapsbild i dimma. Horisonten avtecknar sig långt, långt in i bilden och delar ytan i den ljusa övre delen, i det himmelska och den undre mörkare delen, i det jordiska. Ett uppifrån fallande ljus formar en skugga som strävar ut ur bilden. Där står människan mitt i och begrundar sin existens. Det kan vara du; det kan vara jag; ja, det kan vara vi alla.

Bää
I begreppet svartvitt tänker vi oss att där ska finnas både det helt svarta och det helt vita och kanske gråskalor däremellan. Men det där är inte ett måste. Visst finns det, både det svarta och det vita i den här bilden. Men fotografen har här valt att låta gråskalan gå mot nästan det vita för att förstärka intrycket av det ”svarta” fåret i bildens mitt. Det är bildens centrala punkt mot det omgivande ljusa och vita. Det vita fåret till vänster finns där som kontrast till det svarta. Djuren ses i profil och kompletterar varandra. Vi ser deras huvuden vända mot varandra och kan ana en relation. Skärpan i det svarta fårets öga syns som kontrast till oskärpan i det omgivande vita landskapet där vi kan urskilja blommor och växter. Det vita i nederkant och runt om leder oss in i bilden. En pastoral stillhet.